Barnens rätt.

En sak jag ofta undrar över när jag läser på olika forum är. Hur kan man välja och skaffa barn med någon man inte kan tänka sig att samarbeta när det gäller umgänge och såna saker. Varför blir plötsligt den andre föräldern helt värdelös när man separerat???? Även om det har förekommit otrohet, lögner eller att man blir sårad för att den andre gör slut.

Bara för att man blivit sårad så har ju inte barnet blivit det, den älskar ju sin förälder iaf. Bråken är ju oftast emellan dom vuxna. Kan man inte sätta sig själv å sidan. Å se till så att umgänge å sånt fungerar så bra som möjligt. Är faktiskt en skyldighet tycker jag om man en gång skaffat barn. Menar inte att man ska bara leva för barnen. Men många ggr bråkas det helt i onödan. Just för att hämnas och ge igen med dom man vet betyder mest för den andre.

Sen till dom föräldrar som ljuger ihop att barnen blivit utsatta för övergrepp. Att dom inte förstör för dom barn som verkligen har blivit utsatta. Hur svårt det är att bli trodd som barn att ens våga berätta. NI som ljuger om sånt är likvärdiga pedofiler i mina ögon.

Har många tankar å funderingar över hur vissa människor funkar.