Gud å allt annat....

När jag åkte till skolan igår hörde jag på radion att en kyrka rasat in. 7 människor avled. Ska inte gud vaka över sitt eget hus. Eller var var han när Israel besköt en skola med barn.
Känns som gud oftast är på fel plats jämt eller Allah Buddha å alla andra oxå för den delen.

För inte kan då jag förstå varför dom tillåter alla orättvisor, allt våld å maktmissbruk.

Alla dessa konflikthärdar i världen där dom mest oskyldiga lider mest, dom civila. Mestadels barn och kvinnor.
Att våldta kvinna inför familjen är bra sätt att vanära familjen i en dela av dessa konflikter.Eller att kidnappa barnen och använda dom som barnsoldater.

Det är ju de enskilda människorna som lider mest och dom har oftast en stark tro. Men då undrar varför hjälper han inte dom då???

En undran...

Jag bara undrar över hur vissa människor tänker. Om man blir bjuden till nån men inte kan komma är det inte bara att höra av sig å tala om det då. För man kan väl inte glömma bort det varje gång.

Eller om man har barn varför ser man inte till att dom har tillräckligt med kläder på sig så dom inte fryser. Ser till att dom har fått mat. Lär dom lite vett. Om man inte orkar å se till så ens barn har det bra eller inte orkar uppfostra dom. Kanske man inte ska skaffa barn då.

Verkar som många inte har så mycket eq å tänka med. För hur skulle dom tycka om dom blev behandlade så. Fick gå ute å frysa på vintern å vara hungrig ofta. Få skäll å tillrätta visningar hela tiden. Men inte veta vad dom gjort för fel och hur dom ska göra för att slippa få skäll igen.

Blir ledsen för barnens skull. Kanske är ja en för omhuldande förälder då, men vill då att min barn ska vara mätta varma å känna att dom är älskade och känner trygghet.

Bara en siffra...

Så har det gått ett år igen då. Men inte kan väl livet bara rusa iväg så där för inte är det väl jag som fyller 39 år, inte en chans. Kanske står så i mitt pass. För i inte känner jag då mig själv som 39. Snarare 22.
Var ju inte längesen jag var 18 tycker jag å min mamma var 37 å jag tyckte hon var urgammal. NU sitter jag här själv.

Jag jobbar på ett äldreboende.
Men när jag jobbade en dag så var en av tanterna orolig och frågade en massa om var hon var och varför hon var där. Så kom vi in på hur gammal hon var. Jag frågade hur gammal hon kände sig. Hon kände sig som 40 år sa hon. Hon fyller 102 i mars.

Så då kan jag lätt känna mig som 22 år i många år till.

Min 12 åring kom igår å fråga, - Hur gör man när man kysser nån eller hånglar. För det måste man ju kunna när man börjar högstadiet.

Min lilla pojke ska väl inte hångla me nån *S* Går så fort med barnen märker jag. Han är ju mammas lilla pöjk.

Fast är ju bra att han vågar fråga. Känns bra för jag har verkligen sagt hela hans uppväxt att om han undrar nåt så ska han fråga. Även om det är om svåra saker. Så som tjejer kärlek sex om han mår dåligt över nånting.

Ha en bra dag...

Skriver ofta i ett forum på en sida där vi som varit utsatta för våldtäkt eller övergrepp kan skriva av oss.

ÄR så skönt å kunna skriva med andra människor som har samma erfarenheter, men samtidigt är det inte kul och se att vi är så många som blivit utsatta.

Men är en sån skön känsla å läsa å skriva där, känna att man inte är ensam att man inte är tokig när man har sina konstiga egenheter. För naturligtvis så har ju detta färgat min personlighet.

Innan jag hittade andra som varit med om samma sak kände jag mig ofta så ensam med mina tankar.

Fast har ju jobbat länge med mig själv, känner mig inte längre som ett offer. Har bestämt att han inte ska få ta mer av mitt liv än han redan gjort. Men en del av bearbetningen är ju att kunna skriva av sig och kunna hjälpa och stötta andra i samma situation.

Kram på er alla därute.

Snart nio månader...

Snart är det niomånaders sen du föddes. Älskade lilla skrutt vad jag är glad i dig.... Å tänk snart är det tretton år sedan din bror föddes. Ni har gett mitt liv så mycket glädje ni två. Mina älskade ungar.

Välkommen Till Jorden

Det var den vackraste dagen i mitt livden morgonen du såg på mig och jag kände migså stolt som en människa kan bliden morgonen du såg på mig, och jag på dig
jag lyssnar efter dina andetagså lätta som en fjärils vinges slagjag ska alltid minnas den danjag ska alltid finnas här för dig
Du är välkommen till jordenvälkommen min vänMå lyckan följa med dig på din väg från himmelenför som en ängel har du landat här i vårat hemVälkommen till jorden min vän, välkommen hem
Allt känns så skört som trädens första bladnär våren ännu tvekar och slår tillbaksDu stannar väl du lovar att va kvarsom en del av min morgondag, vår morgondag
Jag lyssnar efter dina andetagså lätta som en fjärils vinges slagjag ska alltid minnas den danjag ska alltid finnas här för dig
Du är välkommen till jordenvälkommen min vänMå lyckan följa med dig på din väg från himmelenför som en ängel har du landat här i vårat hemVälkommen till jorden min vän, välkommen hem

Varför ........

Varför just jag...

Jag skulle också velat ha en "normal" barndom

Men tyvärr får man ju inte välja

Man får istället lära sig leva med sitt liv

För om man skulle leva om det

Så vore det inte jag...........