Skriver ofta i ett forum på en sida där vi som varit utsatta för våldtäkt eller övergrepp kan skriva av oss.

ÄR så skönt å kunna skriva med andra människor som har samma erfarenheter, men samtidigt är det inte kul och se att vi är så många som blivit utsatta.

Men är en sån skön känsla å läsa å skriva där, känna att man inte är ensam att man inte är tokig när man har sina konstiga egenheter. För naturligtvis så har ju detta färgat min personlighet.

Innan jag hittade andra som varit med om samma sak kände jag mig ofta så ensam med mina tankar.

Fast har ju jobbat länge med mig själv, känner mig inte längre som ett offer. Har bestämt att han inte ska få ta mer av mitt liv än han redan gjort. Men en del av bearbetningen är ju att kunna skriva av sig och kunna hjälpa och stötta andra i samma situation.

Kram på er alla därute.