Bara en siffra...

Så har det gått ett år igen då. Men inte kan väl livet bara rusa iväg så där för inte är det väl jag som fyller 39 år, inte en chans. Kanske står så i mitt pass. För i inte känner jag då mig själv som 39. Snarare 22.
Var ju inte längesen jag var 18 tycker jag å min mamma var 37 å jag tyckte hon var urgammal. NU sitter jag här själv.

Jag jobbar på ett äldreboende.
Men när jag jobbade en dag så var en av tanterna orolig och frågade en massa om var hon var och varför hon var där. Så kom vi in på hur gammal hon var. Jag frågade hur gammal hon kände sig. Hon kände sig som 40 år sa hon. Hon fyller 102 i mars.

Så då kan jag lätt känna mig som 22 år i många år till.